Frågor och svar om FINGER

Sambanden mellan olika livsstils- och hälsorelaterade faktorer samt kognitiv försämring/kognitiv svikt och demens har påvisats i hundratals högkvalitativa epidemiologiska observationsstudier (se mer nedan) under de senaste 20 åren. FINGER-studien, som publicerades 2015 i Lancet, var den första stora randomiserade kontrollerade studien (RCT) som visade att samtidiga livsstilsåtgärder (interventioner) inom flera olika områden (multimodala) kan förbättra kognitiv förmåga och bromsa kognitiv försämring hos personer med ökad risk för demens.

FINGER-studien har därefter följts av ett stort antal randomiserade studier som visat liknande resultat. FINGER-baserade multimodala interventioner har testats i flera länder, där resultaten överlag varit samstämmiga och positiva i studier som sammanlagt omfattar omkring 10 000 deltagare (U.S. POINTER, Maintain Your Brain, Superbrain, J-MINT, PENSA, SMARRT). Att resultat kan replikeras i olika befolkningar ökar trovärdigheten inom vetenskapen avsevärt. FINGER-baserade interventioner har visat sig vara genomförbara, effektiva och säkra i olika populationer av äldre personer och under olika förutsättningar (Se mer om andra multimodala studier nedan).

Det finns även randomiserade studier av specifika riskfaktorer, såsom högt blodtryck. Exempelvis visade SPRINT-MIND-studien att intensivare behandling av högt blodtryck minskar risken för kognitiv försämring och lindrig kognitiv svikt och demens (analyserats som en grupp).

Lite mer om observationsstudier och randomiserade kliniska prövningar
I en observationsstudie samlas data in över tid utan någon direkt påverkan eller intervention från forskarnas sida, för att undersöka om olika faktorer eller tillstånd är associerade med ökad eller minskad risk för kognitiv försämring eller demens. En styrka med observationsstudier är att samband ofta kan studeras över flera decennier. En svaghet är att de inte ensamma kan fastställa orsak och verkan.

För att säkerställa orsakssamband behövs ofta en randomiserad kontrollerad studie (RCT), där deltagarna slumpvis fördelas till olika grupper. En grupp får interventionen eller behandlingen, medan den andra fungerar som så kallad kontrollgrupp. RCT:er krävs för att visa effekt och säkerhet av läkemedel innan de kan godkännas.
Även RCT:er har begränsningar, och inom folkhälsovetenskap bygger man därför ofta slutsatser på en kombination av:

• observationsstudier
• interventionsstudier, såsom RCT:er
• kunskap om biologiska mekanismer
• prekliniska experimentella data (t.ex. djur- och cellmodeller)

I vissa fall är det inte möjligt att genomföra RCT:er. Ett klassiskt exempel är sambandet mellan rökning och lungcancer, där kunskapen först baserades på epidemiologiska observationsstudier och senare stärktes genom samlad evidens från flera olika forskningsområden.

År 2024 publicerade den ansedda forskargruppen Lancet Commission en rapport baserad på världens samlade forskning. Rapporten visar att cirka 45% av alla fall av demens har koppling till 14 livsstils-, hälso- och miljörelaterade faktorer som går att påverka. Detta stödjer prevention som strategi.

Evidensen är så stark att WHO förespråkar förebyggande åtgärder som en central strategi för att hantera den snabbt ökande förekomsten av demens globalt. WHO:s riktlinjer för riskreduktion av kognitiv försämring och demens (Risk Reduction Guidelines for Cognitive Decline and Dementia 2019), fokuserar på interventioner för riskreduktion och använder GRADE-metodologin (Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaluations) för evidenssammanställning, tillsammans med en standardiserad process för utvärdering av evidensen som också beaktar social kontext och jämlikhet i hälsa. GRADE bedömer evidensens kvalitet genom att ta hänsyn till faktorer såsom bias på grund av begränsningar i studiedesignen samt hur samstämmig evidensen är.

WHO bedömer att multimodala strategier som riktar sig mot flera riskfaktorer och anpassas på individ- och befolkningsnivå kan vara effektiva och genomförbara för att minska risken för demens. WHO:s riktlinjer utgör en viktig grund för pågående implementering av förebyggande åtgärder. De uppdaterade riktlinjerna kommer att publiceras i juli 2026.

De etablerade utfallsmåtten är

Kognition (ett brett begrepp som innefattar hjärnans olika funktioner)
global kognition och specifika kognitiva färdigheter såsom minne, exekutiv funktion, psykomotorisk snabbhet med hjälp av kognitiva tester

Funktionsnivå
hur väl aktiviteter i dagliga livet fungerar (grundläggande och mer komplexa aktiviteter)

Biomarkörer används i allt större utsträckning och kan i vissa fall användas som surrogatmått (tex anti-amyloidläkemedel). Biomarkörer används framför allt för att visa att behandling har effekt för vissa biologiska mekanismer och för att identifiera rätt målgrupp för behandling (till exempel Alzheimer och amyloidpatologi för anti-amyloidläkemedel).

Demensdiagnos är oftast inte ett realistiskt eller möjligt utfallsmått i tidiga preventiva randomiserade studier, eftersom det skulle kräva mycket långa studietider och väldigt många deltagare. Detta är varken metodologiskt, resursmässigt eller etiskt genomförbart. Därför rekommenderas inte längre demensdiagnos som primärt utfallsmått i preventiva kliniska prövningar. I stället används kognitiv förändring (som är en central del av demensprocessen), funktionell förändring, demens-riskscore och/eller biomarkörer som utfallsmått.

Inom preventionsforskning vet vi att även relativt små effekter på individnivå under kort tid kan leda till stora effekter på befolkningsnivå på längre sikt, den så kallade preventionsparadoxen.

Även på individnivå kan effekten öka när flera positiva förändringar ackumuleras över tid. Det kan liknas vid ett flygplan som gör en liten kursändring; på lång sikt leder den lilla justeringen till en helt annan flygbana. Små förändringar inom flera olika områden kan därför få stor betydelse över tid, både för individen och på befolknings- och samhällsnivå.

Effektstorlek (effect size) mäter hur stark effekten av en behandling eller intervention är och som uppskattas ofta med måttet Cohens d. Men effekten måste alltid tolkas i sitt sammanhang. Effektstorleken i FINGER-studien är relativt liten, vilket är förväntat vid kroniska och multifaktoriella sjukdomar som utvecklas långsamt över lång tid.

Interventioner enligt FINGER-modellen är inte ett botemedel, utan preventiva insatser som syftar till att påverka de processer som kan leda till kognitiv försämring och demens, och som kan börja redan 20 år innan en diagnos ställs.

I Sverige finns redan rapporter som visar att den relativa risken för demens har minskat, till stor del tack vare förbättringar i utbildning, livsstil och andra hälsorelaterade faktorer under de senaste decennierna, även om det totala antalet fall ökar till följd av en åldrande befolkning. H70-studien i Göteborg har undersökt hälsoutvecklingen hos olika åldersgrupper sedan 1970-talet. När förekomsten av demenssjukdomar undersöktes bland dem som var 85 år gamla år 2008 och jämfördes med personer som var i samma ålder år 1976, hade andelen drabbade av demens minskat från 30 till 22 procent. Den mest framträdande minskningen observerades för vaskulär demens, som är den näst vanligaste demenssjukdomen efter Alzheimers sjukdom. Även SNAC-K-studien i Stockholm har visat en minskad förekomst av demens.

Effekten av dagens alzheimerläkemedel är relativt liten till måttlig. Därför behövs sannolikt individanpassade kombinationsbehandlingar – på samma sätt som inom exempelvis cancer- och diabetesvård – för att uppnå optimal effekt.

FINGER-resultaten har replikerats bland cirka 10 000 deltagare, men det finns också studier som inte har visat tydliga positiva effekter. Enligt sammanfattande analyser beror detta ofta på tre faktorer:

• Timing: Att börja tidigt kan leda till bättre resultat.
• Fokus på personer med ökad risk: Studier som har fokuserat på allmänbefolkningen utan tydliga riskfaktorer eller riskprofil har ofta inte visat lika tydliga effekter.
• Interventionens intensitet och dos: Studier med låg intensitet eller enbart rådgivning utan strukturerat stöd har ofta inte lett till signifikanta resultat.

”Do the right thing — and do enough of it.”

Likt typ 2-diabetes, där sjukdomsförloppet inleds med en fas av pre-diabetes, finns det vid kognitiva sjukdomar en lång försymtomatisk fas – ibland benämnd ”pre-demens”. Det är i denna fas som forskningen visar att preventiva insatser, både farmakologiska och icke-farmakologiska, har störst potential att vara effektiva. Det är lättare att förebygga än att reparera hjärnskador.

FINGER-forskningen fortsätter både lokalt och globalt inom nätverket World-Wide FINGERS, som knyter samman forskare och kliniker i fler än 70 länder genom cirka 50 genomförda och pågående studier.

Nya och innovativa preventionsmetoder, där livsstilsinterventioner kombineras med läkemedel, utvärderas nu. MET-FINGER, en randomiserad kontrollerad studie, pågår i Sverige, Finland och Storbritannien, där FINGER-modellen testas i kombination med metformin hos  600 deltagare med förhöjd risk för demens. Motsvarande kombinationsbehandlingar planeras även med andra läkemedel och interventioner.

Den FINGER-baserade modellen vidareutvecklas och anpassas till olika riskprofiler och förutsättningar. Målet är att rätt intervention ska kunna ges till rätt individ vid rätt tidpunkt, för att maximera effekten både på individ- och samhällsnivå.

Studiedeltagarna slumpades in i två grupper, en interventionsgrupp och en så kallad kontrollgrupp.

Interventionsgruppen fick under två år ett strukturerat livsstilsbaserat program, där deltagarna fick stöd av specialister att äta mångsidig och hälsosam kost, utöva fysisk aktivitet, träna hjärnan, umgås socialt och hålla koll på hjärt- och kärlvärlden.

Kontrollgruppen fick rådgivning om risk- och friskfaktorer men inget strukturerat stöd till livsstilsförändringar. De träffade dock studiepersonalen ett antal gånger under de två åren för mätningar, och de uppmuntrades att söka vård och behandling då avvikande hjärt- och kärlvärden uppmättes vid hälsokontroller. Kontrollgruppen var därmed ingen ren placebogrupp, eftersom det inte är realistiskt eller möjligt av rent etiska skäl.

Båda grupperna gjorde kognitiva tester tre gånger: i studiens början, efter ett år och vid studiens slut, alltså efter två år. Vid samtliga tillfällen användes ett standardiserat neuropsykologiskt testbatteri, NTB, med tester som är känsliga för kognitiva förändringar typiska för både tidig alzheimer och vaskulär kognitiv svikt.

I FINGER-studien användes ett NTB med 14 olika standardiserade kognitiva tester. Det primära utfallsmåttet var förändring i kognitiv förmåga, och det baserades på det sammanlagda resultatet av samtliga 14 tester. Sekundära utfallsmått var förändring i specifika kognitiva domäner, exekutiv funktion, processhastighet och minne, samt funktionsnivå, livskvalitet, vaskulära och livsstilsrelaterade faktorer samt flera andra hälsorelaterade utfall.

Deltagarna var 60–77 år gamla och rekryterades från allmänbefolkningen. De hade en ökad risk för demens baserat på två kriterier:

1. CAIDE demensriskpoäng >6, vilket innebar att deltagarna hade påverkbara riskfaktorer och en ökad risk för demens. CAIDE-score uppskattar risken för demens under de kommande 20 åren.

2. Kognitiv nivå inom eller något under genomsnittet, vilket innebär att deltagarna kunde ha mild kognitiv svikt, men inte demens. .

Syftet med studien var att undersöka hur kognitiv försämring och svikt kan förebyggas. Interventionen krävde också  aktivt deltagande av studiedeltagarna under två års tid och därför inkluderades inte personer som hade en demensdiagnos från början. Generellt sett fokuserar preventionsforskning på de allra tidigaste stadierna av en sjukdom och skiljer sig därmed från behandling och rehabilitering.

Det finns dock andra studier (MIND-AD, SUPERBRAIN, J-MINT) inom World-Wide FINGERS som inkluderar personer med mild kognitiv svikt (MCI) och tidig alzheimer med liknande positiva resultat, och FINGER-modellen har nu vidareutvecklats och anpassats till andra grupper.

FINGER-studien visade efter 2 år:

• Förbättrad kognition, mätt med validerade tester (NTB)
• Minskad risk för kognitiv försämring, mätt med validerade tester (NTB)
• Minskad skattad framtida demensrisk, beräknad med validerade riskverktyg som används i preventionsforskning (CAIDE och LIBRA scores),
  ref: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/34151805/ och  https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33403822/

Det primära utfallsmåttet var sammanvägd förändring i kognition (sammanlagda resultat av testbatteriets tester). Studien visade en positiv interventionseffekt på den totala kognitionen (förändring i z-poäng 0.20 för interventionsgruppen och 0.16 för kontrollgruppen) och på olika kognitiva funktioner.

Båda gruppernas kognition blev bättre, vilket ofta händer i förebyggande studier, men interventionsgruppen hade:

• 25% större förbättring i den globala kognitionen (primärt utfallsmått),
• 83% större förbättring i exekutiv funktion (planering, problemlösning), och
• 150% större förbättring i psykomotorisk snabbhet (hur snabbt och smidigt man kan utföra olika uppgifter).

De totala minnesfunktionerna förbättrades inte. Dock hade interventionsgruppen 40% större förbättring i komplexa minnesuppgifter jämfört med kontrollgruppen. Dessa är relativa skillnader mellan förändringar i z-poäng.

I huvudanalyserna inkluderas alla deltagare, även de som deltog i få eller inga interventioner alls (så kallade intent-to-treat-analyser där hela gruppen ingår). Analyserna har visat att följsamhet har stor betydelse för vilka resultat som uppnås. Effekten var betydligt starkare hos de deltagare i interventionsgruppen som genomförde minst 50 procent av programmets olika delar, jämfört med deltagare som hade låg följsamhet eller med kontrollgruppen.

I många nya interventions- och implementeringsstudier har man tagit fasta på lärdomarna från FINGER-studien: deltagarna behöver stöd för att kunna genomföra livsstilsförändringar över tid. Nyare FINGER-studier har därför använt mer individanpassade interventioner samt stöd från ny teknologi, vilket har lett till ännu bättre effekter.

Upprepad kognitiv testning kan delvis förklara varför båda grupperna förbättrades – detta är ett välkänt fenomen i preventiva studier (se mer information nedan).

FINGER-studiens deltagare valdes ut för att de hade förhöjda riskfaktorer för hjärtkärlsjukdomar och demens (CAIDE risk score). När det sker en sådan selektion är de studieansvariga ur etisk synvinkel skyldiga att se till att även de deltagare som randomiseras till kontrollgrupp får någon sorts hjälp att åtgärda sina riskfaktorer. Kontrollgruppen hade därför tätare läkarbesök än normalt och fick skriftliga råd kring hur de kan minska sin risk att drabbas av sjukdomar relaterade till livsstil. Själva deltagandet i en preventionsstudie kan ha bidragit till att en del av deltagarna förbättrade sin livsstil. Detta är troligen ytterligare en anledning till att även kontrollgruppen förbättrades. Även detta är ett fenomen som syns i många preventionsstudier.

Även betydelsen av det statistiska fenomenet regression mot medelvärdet (regression to the mean, RTTM) har diskuteras i media. Det faktum att man selekterat deltagare för att de hade höjda riskfaktorer kan leda just till detta fenomen. Fenomenet drabbar både kontrollgrupp och gruppen med aktiv intervention. Detta är orsaken till att randomiserade studier alltid ska ha en kontrollgrupp.

Att båda grupperna förbättras är ett välkänt fenomen i preventiva studier. I FINGER-studien gjorde de båda grupperna de kognitiva testerna lika många gånger: vid start, efter ett år och efter två år. Samtliga deltagare hade alltså samma möjlighet att i viss mån bli bekanta med testerna, och därmed klara dem något bättre vid tillfälle två och tre.

Interventionsgruppen utförde visserligen regelbunden kognitiv träning som en del i den multimodala interventionen, men träningen var olik testerna i både utformning och innehåll, just för att undvika påverkan på testresultaten. Interventionsgruppens träning var digital. Vid gruppernas tre testtillfällen gjordes inga digitala tester, utan man använde genomgående papper och penna.

Att kognitiv träning stärker kognitiv förmåga är ett förväntat resultat och detta såg vi ju just hos interventionsgruppen, sammantaget med de övriga livsstilsåtgärder som gruppen fick stöd i. Kognitiv träning och stimulans bygger på väletablerad kognitionsforskning och kan bidra till att stärka kognitiv reserv, resiliens och motståndskraft, optimera hjärnans funktioner samt underlätta kompensation vid kognitiva sjukdomar.

Sommaren 2025 presenterades de första resultaten från 11-årsuppföljningen, vilka visar positiva effekter på livsstil och kognition flera år efter att interventionen avslutats. De deltagare som hade bra följsamhet under interventionen, hade fortfarande bättre kognition efter sju år jämfört med kontrollgruppen och grupper med sämre följsamhet.  I subgruppsanalyserna efter sju år hade denna aktiva grupp fortfarande bättre kognitiv förmåga än vid interventionens början. Normalt förväntas en kognitiv försämring i denna åldersgrupp, särskilt hos personer med ökad risk för demens.

Skillnaden var fortfarande märkbar vid 11-årsuppföljningen jämfört med gruppen med låg följsamhet.

Detta visar att ”dosen” har betydelse. Ju mer livsstilsprogrammet efterlevts, desto mindre har den kognitiva försämringen varit. Läs mer om detta ovan.

Interventionsgruppen hade redan efter 2 år:

• 30% lägre risk för funktionell nedsättning i dagliga aktiviteter (Activities of Daily Living; ADL- och IADL-skala)
• 60% lägre risk för multisjuklighet
• Bättre hälsorelaterad livskvalitet, utvärderad med etablerade skalor

I längre uppföljning (ca 7 år):

• 20% lägre risk för stroke och kardiovaskulära sjukdomar (50% hos dem som tidigare hade haft hjärt-kärlsjukdom)
• Minskad risk för fysisk skörhet

Alla dessa resultat är publicerade i granskade vetenskapliga tidskrifter.

Uppföljning efter 8 år visade att FINGER-interventionen haft positiva effekter på vårdbehov och vårdkostnader.

• Lägre behov av inläggning på sjukhus: I snitt ca 6 dagar färre per person i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen
• Färre besök gjordes på akutmottagning.
• Samhällets sjukvårdskostnader var ca 43 000 kr lägre per person i interventionsgruppen.

Hälsoekonomiska analyser har visat att FINGER-baserad interventioner kan vara kostnadseffektiva. I en kostnadseffektivitetsmodell (REF) som bygger på den statistiskt säkerställda effekten på CAIDE score i FINGER simulerades i en s k Markovmodell riskreduktionens (ca 6%) effekter på långsiktiga kostnader och effekter (med utfallsmåttet QALY, kvalitetsjusterade överlevandsår, som ofta används i hälsoekonomiska studier). Studien visade att FINGER jämfört med ”vanlig vård” hade lägre kostnader och bättre resultat på QALYs. Effekterna var små på individnivå, men eftersom den potentiella målgruppen (personer med demensrisk) är så pass stor kan de samhälleliga positiva effekterna vara stora – en illustration av den s k preventionsparadoxen.

Tidigare studier visar att FINGER:s multimodala intervention påverkar flera olika biologiska mekanismer, inklusive inflammation, metabola och vaskulära faktorer, lipider, och nivåer av neurotrofiner. Ytterligare kartläggning av preventionsmekanismer pågår med större paneler av proteiner och metaboliter (s.k. -omics).  Multimodala interventioner kan även stärka den kognitiva reserven och bidra till bättre motståndskraft mot kognitiv försämring.

I huvudsak finns det två olika mål med att kartlägga mekanismerna. Dels kan  biomarkörer hjälpa till att identifiera vilka individer som  responderar allra bäst på en multimodal livsstilsintervention. På så vis kan man rikta stödjande insatser mot de grupper som gynnas mest. Dels vill man  hitta mekanismer som påverkas av livsstilsförändringar och på så vis kunna vidareutveckla konceptet med kombinationsbehandling. Tanken är att på sikt kunna matcha livsstilskonceptet med en farmakologisk behandling som är specifikt inriktad på att förstärka effekterna av interventionen, baserat på varje individs biologiska riskprofil.

FINGER-studiens resultat ledde till etableringen av World-Wide FINGERS, ett globalt samarbetsnätverk med målet att testa, optimera och anpassa FINGER-modellen i olika populationer, inklusive personer med olika genetisk eller etnisk bakgrund och olika livsstilar (t ex kost och fysisk aktivitet). Detta har möjliggjorts genom ett internationellt samarbete, med målet att generera tillförlitliga data för gemensam analys, för att skapa starkare evidens som kan vägleda implementering: rätt preventionslösning för rätt person vid rätt tidpunkt.

Evidensen växer snabbt och visar att FINGER-inspirerade modeller framgångsrikt har testats i populationer i Nordamerika, Europa, Asien och Australien. Studier har genomförts bland äldre vuxna med modifierbara riskfaktorer för demens, i likhet med den ursprungliga FINGER-studien, samt hos personer med eller utan kognitiva symtom (men utan demens).

Graferna nedan visar en konsekvent förbättring av kognitiva förmågor hos personer i den multidomäna interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen.

FINGER-modellen bygger på det livsstilsprogram som interventionsgruppen följde i FINGER-studien. Sedan studien publicerades 2015 har modellen anpassats och testats i många studier runt om i världen, vilket givit fördjupad kunskap om olika livsstils-, hälso- och miljörelaterade riskfaktorer. Tillsammans med annan forskning på området har studierna givit nya insikter, och fler riskfaktorer har fått mer vetenskapligt stöd.

FINGER-modellen vidareutvecklas därför ständigt, för att inkludera ny kunskap på området. Sedan 2015 har vi exempelvis lagt till sömnstörning och stress till det ’fjärde fingret’, och munhälsa och hörsel-och synnedsättning till det ’femte fingret’.

I Sverige pågår flera forskningsprojekt där FINGER-program utvärderas i både kommun och primärvård. De ger oss bl a information om deltagarnas upplevelser och utmaningar, vilka faktorer som påverkar medverkan och motivation, och vad som upplevs som meningsfullt.

Data och resultat från de första projekten analyseras fortfarande, men detta har vi sett:

• Anledningen till att deltagare sökt sig till ett FINGER-baserat forskningsprogram varierar: man vill komma i gång med träning, ta del av en gemenskap, prova något nytt, eller bidra till forskning.
• Deltagarna har tyckt att det har varit berikande och lärorikt att delta.
• Man har fått nya kunskaper och nya vänner, och upplevt att man är del av ett sammanhang.
• Man känner att man bidragit till forskningen samtidigt som man upplever att man förbättrat sin hälsa.
• Deltagandet har varit en ingång som givit mervärde i form av ändrade kost- och motionsvanor, nya bekantskaper och ny kunskap om hjärnhälsa. Det kan vara svårt att göra sådant på egen hand.
• Deltagande i ett FINGER-program kan vara intensivt och man kan behöva tydlig planering för att inte missa gemensamma aktiviteter.
• Vad gäller individuella aktiviteter (t ex kognitiv träning) rapporterar deltagarna varierande upplevelser. Vissa önskar stöd med aktiviteten. Andra tycker det är stimulerande och roligt. Gemensamt är att man som deltagare värdesätter variation och uppföljning.
• Positiva förändringar inkluderar minskade depressiva besvär, minskad medicinering och ökad livsglädje.