När vi blir äldre upplever många av oss en viss nedgång i några kognitiva förmågor, som minne, snabbhet och problemlösningsförmåga. Det är normalt. Demens och kognitiv svikt, däremot, orsakas av sjukliga processer som skadar hjärncellerna och gradvis bryter ner en persons kognitiva förmågor. Vid demens och kognitiv svikt är förändringarna tydligare och sker snabbare än vid normalt åldrande. Symtomen kan vara minnesförlust, svårigheter att lösa problem och oförmåga att planera och utföra vardagliga sysslor. Språk, tidsuppfattning och orienteringsförmåga påverkas negativt. Även oro, nedstämdhet och beteendeförändringar kan tillhöra sjukdomsbilden.

Orsaker

Den vanligast förekommande demensformen är Alzheimers sjukdom. Sjukdomsutvecklingen förknippas med överproduktion och ansamling i hjärnan av det kroppsspecifika proteinet beta-amyloid, som klumpar ihop sig och bildar skadligt plack runt hjärnans nervceller. I den här processen börjar ett annat protein, tau, ackumuleras och skapa nystan inne i nervcellerna, vilket skadar cellernas funktion. I samband med dessa förändringar uppstår inflammation och oxidativ stress, vilket har ytterligare negativ effekt på cellerna.

Vid vaskulär demens, som är den näst vanligaste formen, framkallas symtomen av skador och sjukliga förändringar i hjärnans blodkärl. Hos äldre personer är det vanligt med blanddemens, vilket innebär att symtomen kan ha olika orsaker, exempelvis både Alzheimers sjukdom och vaskulär demens.

Genetiska faktorer har betydelse för demensrisken, och risken för Alzheimers sjukdom är särskilt förhöjd för dem som bär på genen ApoE4. Dock är det så att en person kan ha ApoE4-genen och aldrig utveckla sjukdomen. I FINGER-studien var det tydligt att deltagare med ApoE4 hade stor nytta av studiens livsstilsinterventioner.

Vår kognitiva reserv

Våra hjärnor är formbara och föränderliga. I modern neurovetenskap kallar man detta för hjärnans plasticitet. Oavsett ålder kan vi genom kognitiva, fysiska och sociala aktiviteter bygga upp en kognitiv reserv och rikare nätverk i hjärnan. Om en persons hjärna skadas, kan den kognitiva reserven kompensera för skadan, ge lindrigare symtom eller fördröja utvecklingen av symtom. Vår livsstil, och allt vi gör, har betydelse för hjärnans funktion, struktur och förmåga att anpassa och reparera sig själv. 

Livsstilsinterventioner

Den senaste forskningen visar att upp till 40% av alla fall av demens kan förebyggas eller tydligt fördröjas med en kombination av multimodala livsstilsinterventioner. Sedan den första FINGER-studien publicerades har flera studier genomförts, och många pågår eller planeras, för att utveckla FINGER-modellen ytterligare och testa den i olika miljöer, sammanhang och kombinationer. 

Läkemedel

Det finns läkemedel som behandlar symtomen, och nu utvecklas också sjukdomsmodifierande läkemedel som påverkar amyloid-ansamlingarna i hjärnan och kan bromsa utvecklingen av Alzheimers sjukdom hos vissa patientgrupper. 

Under de kommande åren tror vi att precisionspreventiva insatser och läkemedelsbehandling kommer att samverka på olika sätt och i olika faser, för att motverka demenssjukdom. Inom FINGER-forskningen kombinerar vi just nu livsstilsinterventioner med farmakologiska interventioner för att undersöka de förebyggande effekterna.

Idag är den procentuella risken för att utveckla demens lägre än någonsin i västvärlden. Om vi ser till antalet demensfall i befolkningen per tusen invånare är det färre personer som får demens, räknat i relativa tal. Det anses bland annat bero på högre utbildningsnivå, bättre kontroll av olika riskfaktorer och en mer hälsosam livsstil jämfört med tidigare generationer.

Eftersom allt fler personer når hög ålder får vi ändå fler demensfall totalt i samhället, räknat i absoluta tal. Hög ålder är en betydande riskfaktor.

I andra delar av världen, exempelvis i Asien, tycks antalet demensfall öka även i relativa tal. Detta kan ha ett samband med ökad förekomst av riskfaktorer som rökning och fetma i dessa regioner. Även i västvärlden befaras vissa riskfaktorer öka och påverka nästa generations demensrisk, som stress, sömnproblem, typ 2-diabetes och nedsatt hörsel. Det är viktigt att vi i forskningen fortsätter följa den här  utvecklingen och dess effekter.